Per: Antikviteter att krama

Som journalist på en barntidning måste man ofta göra djupdykningar i sin egen barndom. Det är helt naturligt. Nu har desken bestämt att skoja till redaktionsrutan i nästa tidning. Det finns en artikel om nallens historia (!) och nu ska vi byta ut våra porträttbilder mot autentiska gosedjur från 1960-1990-tal.

Det kräver rejäl research. När mina föräldrar flyttade till ett nytt hus vid havet rensades pojkrummet ut.

Jag ringer min syster, vars 4-åriga dotter brukar rota fram det mesta som går att leka med ur mina föräldrars, hennes morföräldrars, vindskartonger.
Samtalet (efter lite trevlighetsfraser):
Jag: "Finns det några gosedjur kvar?"
Syrran: "Njae. Har du haft sådana?"
Jag: "Mmm, jag hade en sådan där frottéhund som 1-åringar biter på fram tills jag var 10. Och så en hemmagjord apa och en stickad mask."
Syrran: "Jaha. Jaså, de ligger i femte lådan inifrån, till höger, i förrådet mitt emot toaletten på övervåningen. Den är ganska svår att få ut."
Jag: "Okej, tack."

Ringer mamma på jobbet. Hon svarar inte. Som vanligt. Testar senare:
Jag: "Hej."
Mamma: "Hej! Är det du som ringer?"
Jag: "Eh, ja. Jag behöver digitalbilder på några gosedjur som ligger i femte lådan inifrån, till höger, i förrådet mitt emot toaletten på övervåningen. De ska vara med i tidningen."
Mamma: "Nej, några sådana finns nog inte. Du har slängt det mesta."
Jag: "Ja, fast syrran har sett dem." (Jag och står på mig!)
Mamma: "Neeej... det tror jag inte."
Jag: "Du kan väl kolla i alla fall. Jag behöver dem senast onsdag. Mejla bilder i 300 dpi. Se till att de väger minst 1 MB annars håller de inte att trycka."
Mamma: "Men vi har ingen sådan kamera."
Jag: "Jo, det finns på farsans nya laptop. Den sitter i skärmen. Den är som en spegel. Det är bara att hålla upp nallarna så tar den bilder som sparas i datorn."
Mamma: "Är du säker på det?" (Info: Hon har varken mobiltelefon, bankomatkort eller privat mejladress.)
Jag: "Ja. Man trycker på en knapp, så tar den kort. Det är säkert!"
Mamma: "Det klarar vi nog inte. Men till helgen får vi besök av Kjell. Han kanske kan."
Jag: "Bra, lycka till!"

Så här blev bilden som Kjell tog. Den vägde 660 kb.

/Per