Bakom 3D-kulisserna

När en 3D-film produceras filmar man antingen med två kameror som är kalibrerade för att fånga samma bild men med en liten skillnad i sidled, eller med en kamera som bara har en lins men som kan fånga två bilder samtidigt. Effekten görs alltså inte i efterhand utan direkt vid tagningen. (Dock finns det filmer som har konverterats från 2D till 3D, till exempel bioaktuella Drakdödaren. Troligtvis kommer fler äldre filmer att uppgraderas till 3D och tekniken förfinas ständigt.) 

När filmen edan ska visas på bion finns flera olika 3D-tekniker, men polarisering som SF Bio använder sig av är den mest moderna. Då behövs ett 3D-system som man ställer framför projektorn och som med hjälp av ett filter "delar upp" bilderna, så att det blir två bilder som skickas till bioduken parallellt. När biobesökaren har på sig ett par 3D-glasögon som kan polarisera ljuset som reflekteras på bioduken, så når de två olika bilderna ögonen precis samtidigt. Totalt blir det med en digital projektor 72 bilder per öga och sekund - sammanlagt 144 bilder per sekund. 

Även om det finns 3D-teknik för analog filmvisning (där flera rullar klipps ihop till en 3 000 meter lång "filmkaka" med 35 millimeters bredd för att passa i projektorn!) så satsar SF Bio på digitalisering av biograferna, eftersom kvalitén blir så mycket bättre. Utbyggnaden av 3D-salonger och digitaliseringen går alltså på sätt och vis hand i hand. De där 144 bilderna per sekund går inte att uppnå med en traditionell filmrulle, eftersom bildbytena är mekaniska – det blir bara totalt 48 bilder per sekund eller 24 bilder per öga, vilket gör att bilden upplevs som flimrig när man visar 35mm-film i 3D.

SF Bio har investerat i digital teknik på alla biografer där det finns 3D-dukar. Totalt är 46 biografer runt om i landet digitaliserade, och på 38 av dem finns minst en 3D-salong. Och i slutet av maj kommer det att finnas minst en 3D-anläggning på varenda en av de 22 orter som SF Bio finns på. Men det är en del jobb med att digitalisera det som händer i maskinistrummet på biograferna.

– Det första vi brukar behöva ändra på är utrymmet. Det har byggts för en 35mm-projektor, alltså en enda maskin, och nu är det många fler grejer som ska få plats, så vi måste göra rummet större.

Det som ska in förutom projektorn är en server där filmen lagras och en mediaspelare som skickar in filmen i projektorn. Dagens servrar rymmer 1,3 terabyte vilket motsvarar 5-6 filmer. Mats Kullander berättar att det begränsade lagringsutrymmet på servern är ett problem.

– Det är så många filmer som kommer i 3D nu att vi inte hinner visa varje film så länge som vi skulle kunna göra. Sista delen av Harry Potter kommer exempelvis i 3D i november, men redan efter någon månad måste filmen lämna plats för andra storfilmer som får premiär till jul.

Mats Kullander tror också att 3D-glasögonen kommer att utvecklas vidare och bli lättare att använda för biobesökarna. Han berättar att flera glasögontillverkare jobbar med att få fram glasögon som kan användas både som solskydd och för biobesök, och som förstås kan användas flera gånger. Idag delar SF Bio ut engångsglasögon, som samlas in och återvinns, till biobesökarna.

– Det är redan en stor skillnad mot de där glasögonen med ett grönt och ett rött glas i som man använde när 3D kom på 50-talet. Många som kommer för att se 3D-film tror att det fortfarande är samma sak, men upplevelsen är fullständigt annorlunda mot då. Och våra glasögon är helt valda med tanke på kundupplevelsen, vi vill att det ska vara behagligt att titta på 3D-film.