
Foto: Niklas Palmklint
I september 2008 startades debattsajten Newsmill av de tidigare Expressenredaktörerna PM Nilsson och Leo Lagercrantz samt Karin Eder Ekman, tidigare chefredaktör på Bang. Idén är enkel. Varje dag väljer redaktörerna ut några aktuella ämnen som de ber läsarna skriva debattinlägg om. Man kontaktar också några initierade och gärna kända skribenter för att få i gång debatten. På varje inlägg finns även möjlighet att "milla", betygsätta sin känsla efter att man läst artikeln. Vi träffade PM Nilsson, chefredaktör och vd för Newsmill, för att prata om publicering på nätet i allmänhet och Newsmill i synnerhet.
"Man gör ett stort misstag om man tror att läsarflykten från papperstidningen beror på att folk vill ha mindre kvalitet", sa du nyligen vid en paneldebatt på Stockholm Media Week. Vill du utveckla det?
— Det som har hänt är att de traditionella källorna för journalister numera har de tekniska möjligheterna att publicera sig själva. Ett exempel är myndigheternas hemsidor, som både är öppna och omfattande. Journalisterna kollar där, och då är det klart att läsarna kollar där också. Den utveckling som har funnits i USA med specialistbloggar har ju kommit hit också, Carl Bildts och Englas mammas bloggar är två exempel. Båda bör ju rimligen själva veta mer om sina dagliga sysslor och känslor än vad journalisterna gör. Dessutom är sökfunktionerna nu så kraftfulla att det är enkelt att hitta det man vill själv, och det blir enklare och enklare. Så om man vill hitta kvalificerat material gör man nog klokt i att söka på nätet. Vad dagstidningarna i stället borde göra är lägga ut sina morgon-pm på nätet och bjuda in läsarna att delta med sina kunskaper.
Vilket är precis vad Newsmill gör.
— Ja, precis. Det kallas för crowdcasting, en sammansättning av crowdsourcing (som Wikipedia och Youtube) och broadcasting, och innebär att avsändaren formulerar en frågeställning och sen fyller allmänheten i den. Det är en teknik som även används av amerikanska universitet - "vi fixar inte det här, kan ni hjälpa oss?"
Och det stämmer ju bra överens med ert motto också.
— "Våra läsare vet mer än vi!" Exakt. Och visst, det är möjligt att vi alla ändå kommer att sjunka i blogghavet, men om man vill försöka simma är det här en möjlighet. Det är också ett sätt att bevara redaktörsrollen i det sociala medielandskapet.
På de åtta månader som ni varit i gång har ni lyckats positionera er som Sveriges främsta debattsajt. Hur är det möjligt?
— Det fanns en lucka mellan de traditionella medierna och bloggosfären som var ledig, och den fyllde vi ut. En annan anledning är att vi enbart sysslar med autentiska röster. Den som vet något om dagens händelse är en stor skribent hos oss. Det där med autentiska röster är viktigt, Blondinbella är ett exempel. De flesta tjejer är väldigt intresserade av mode och shopping under en period i livet, och har då varit hänvisade till tidningar som Veckorevyn och Solo, tidningar med 28-åriga redaktörer som låtsas att de vet vad 17-åringar tycker och tänker. Men nu finns det för första gången en teknisk möjlighet för en 17-åring att själv publicera sig, och med rörliga bilder dessutom.
Vilka ämnen har fått allra mest uppmärksamhet hittills på sajten?
— I viss mån får man nog säga att "Gömda"-affären (då författaren Liza Marklund anklagades för att ha hittat på och förvanskat fakta i en bok som utgetts som en sann historia) blev ett genombrott för Newsmill. För vår del började det med att "Mannen med de svarta ögonen" skrev hos oss, och sen skrev de andra hos oss, och till slut skrev även Liza Marklund hos oss. Men även Björn Ulvaeus inlägg om Pirate Bay-rättegången och debatten mellan Linda Skugge och Gudrun Schyman om Linda Skugges skilsmässa har haft väldigt många klick hos oss. Gazakriget var också stort, där skrev även folk från regionen och rapporterade.
Och vad är det som inte funkar?
— Alltför lättviktiga ämnen funkar inte hos oss. Men jag har samma erfarenhet från Expressen, de debatterna var alltid dem som man fick minst reaktioner på. För vad finns det egentligen att säga?
Hur mycket betalar ni skribenterna?
— Principen är att vi inte betalar, eftersom folk skriver i egen sak. Sen finns det naturligtvis undantag.
Hur många besökare har ni?
— I snitt 70 000 unika besökare per vecka, 80 000 under riktigt bra veckor.
Hur ser den typiska besökaren ut?
— Högskoleutbildad, och har ett jobb inom den politiska eller mediala sfären, eller inom pr- eller informationssfären. De flesta bor i Stockholm eller universitetsstäderna.
"Seminariet" är en redaktionell lösning där företag betalar för att publicera egna debattinlägg. Hur fungerar det?
— Vi på redaktionen arrangerar seminariet och tar betalt för det. Och på sajten redovisar vi sedan mycket tydligt att det är ett seminarium och vem som ligger bakom det. Du läser ofta debattbidrag i dagstidningarna som är intressedrivna, men det vet du inte om, för det brukar inte redovisas vem som står bakom. Vi är däremot helt transparenta.
Kommer vi att få se Newsmill i andra länder än Sverige?
— Det vore extremt kul om man kunde göra det.
Vad har du annars för tankar om framtiden för Newsmill?
— Idén är att den ska vara mer och mer i läsarnas händer, och allt mindre i redaktionens. Det bästa vore om den kunde sköta sig helt själv.
Arkiv
- May 2012 (3)
- April 2012 (4)
- March 2012 (17)
- Februari 2012 (15)
- January 2012 (5)
- December 2011 (12)
- November 2011 (8)
- October 2011 (14)
- September 2011 (13)
- August 2011 (16)
- July 2011 (10)
- June 2011 (13)
- May 2011 (21)
- April 2011 (19)
- March 2011 (19)
- Februari 2011 (13)
- January 2011 (12)
- December 2010 (18)
- November 2010 (17)
- October 2010 (23)
- September 2010 (16)
- August 2010 (13)
- July 2010 (11)
- June 2010 (12)
- May 2010 (13)
- April 2010 (8)
- March 2010 (22)
- Februari 2010 (15)
- January 2010 (3)
- December 2009 (1)
- November 2009 (6)
- October 2009 (8)
- September 2009 (9)
- August 2009 (1)
- July 2009 (8)
- June 2009 (7)
- May 2009 (18)
- April 2009 (25)
- March 2009 (49)
- Februari 2009 (7)


Delicious
Digg
Facebook
Google
Technorati
Twitter
Kommentarer
Inga kommentarer postade än
Kommentera artikeln