Malin Westman ser tillbaka

I Stockholm Centralhall har vi spottkoppen. I en av Sydneys förorter, Mosman, ligger Spottbron. Lördagen 4 juli möttes vi där för det var dags for Weldon Owen att göra någonting annat än böcker! En 10 km lång promenad till Manly väntade oss. Vi passerade lyxiga strandvillor, små skogsstigar och vackra utsiktsplatser med 1000-åriga aborginska bergsristningar. Solen sken och alla underströk att Sydneyvintervädret äntligen visade sin rätta sida efter veckor av intensiva regnfall. Ett par timmar senare var vi framme på Shelly Beach i Manly. Där stod ett bord uppdukat till oss med sallader, mackor, frukt, vin och bäst av allt - grillspett med gambas.

Följande helg åkte jag till Bondi Beach, känt för höga vågor, tillhörande surfare och iögonfallande livvakter. Soligt och varmt även den helgen. Dock inte lockande nog för en simtur. Barfota vandrade jag långsamt fram längs strandkanten. När jag satte händerna i byxfickorna lyckades jag skära mig på bussbiljetten. Såret vägrade sluta blöda och till råga på allt hade jag vita kläder pa mig. Lägligt nog var jag bara 100 meter från huset där livvakterna höll till. Där fick jag ett fint plåster, räddad av Bondi Rescue Team utan att ha behövt tvinga mig ut i det kalla vattnet. (Tack Sydney lokaltrafik for vassa bussbiljetter.) På vägen tillbaka till busshållplatsen märkte jag hur alla stirrade ut mot havet. Jag vände mig om och såg två stora, vackra valar som kastade sig fram över vattenytan.Under ett par sekunder var hela stranden knäpptyst och blickstilla - magiskt. 

Ett annat magiskt eller t o m trollskt tillfälle jag fick chansen att uppleva var i Jenolan Caves uppe i Blue Mountains som ligger ett par timmars biltur väst från Sydney. Jag hade foreställt mig en lång vandring i bergen för att komma fram till en liten stalagtitgrotta. Men själva ingangen till grottorna låg vid bergets fot och en 2 timmars lång vandring tog oss igenom en liten del av ett helt system av grottor. Snirkliga, smala trappor och stora öppna bergssalar, allt täckt med glittrande kristall. Det tog aldrig slut! Det enda som fattades var Edvard Griegs I bergakungens sal spelad av en trollorkester. Tyvärr hade vi tydligen lyckats pricka in deras kafferast.

De som verkligen är ambassadörer i GROW är alla snälla manniskor som tar hand om en. De tar en med ut på bilturer (Tack Todd, Karen,Tim). De ser till att man följer med till fik och resturanger och får äta fantastiskt goda bruncher och middagar (Tack Trucie och Kathryn). Och de vet hur man tar vara pa torsdagkvällar (Tack Michelle och Jasmine). Det var dags att ge något tillbaka. Och eftersom jag fyller år i juli tyckte jag att jag hade tillräckligt med anledningar till att ha fest. Sverigetema saklart, med köttbullar, pannkakor, pepparkakor, chokladbollar och toast skagen. Jag tror maten uppskattades för allt gick åt. Dessutom serverades texten till Helan går och 25 Weldon Owen-röster stämde upp till ett galant sångnummer. Jag var verkligen imponerad. Tack Weldon Owenkören for insatsen! Och tack alla ni som gjort min resa så minnesvärd!

Bildspel: Tillbakablick