Maria Lanner: döda skogar

Här i Melbourne får man vara med om mycket. Ena veckan kommer en stormvarning via mailen och alla packar snabbt ihop, stänger av datorer och drar hem, en annan dag går temperaturen upp till 45 grader, en annan dag sjunker den med 20 grader på en halvtimme, och igår var det jordskalv.

Vi satt på kontoret och hade möte när byggnaden plötsligt börjar skaka, och under några skälvande sekunder tittar vi på varann och undrar vad som händer. Det hände inget mer men vi var alla rätt tagna efteråt. Jag har aldrig varit med om ett jordskalv förut och eftersom det fick denna stora rubusta lagerbyggnad att skaka så måste det ju ha varit nåt.

I lördags åkte vi på utflykt. Målet var Healesville Sanctuary, där barnen skulle få träffa kängrur och koalor m.fl. Eftersom det spöregnade bestämde vi oss för att titta på en av många skogar som nyligen brunnit. Synen och känslan var fullständigt omöjlig att fånga på bild, men det var kusligt.

Vi kände oss som sensationsturister där vi stod och försökte fånga den skrämmande synen. När vi åkte vidare insåg vi lite av vidden av den senaste tidens nyheter, som hemma i soffan har känts främmande och obegriplig.

Mil efter mil längs slingrande bergsvägar var skogen nedbrunnen - eller inte nedbrunnen precis - för träden står kvar, men de är kolsvarta, och deras löv, som fortfarande ska vara gröna, är nu beiga och ligger hoptorkade på marken. Bara det att här ska egentligen vara snårigt, grönt och nästan regnskogslikt. Men det finns bara dessa två toner. Svart. Beige. Och det är tyst. Knäpptyst...