Michelle i skärgården

De senaste veckorna har jag sett påskris med fjädrar i galda färger, kycklingar, hönor och häxor vart jag än har vänt mig i stan. Jag fattar det där med kycklingar och ägg... men häxor? När jag frågade mina kompisar om det så berättade de om den svenska sägnen att häxorna flyger till Blåkulla för att träffa Djävulen på Skärtorsdagen, och att folk brukade tända eldar för att skrämma iväg dem när de kom tillbaka. Barnen klär ut sig till häxor den dagen och går från dörr till dörr för att be om godis. Det här var ju något jag måste se, för det här är det vi gör hemma i oktober och kallar för Halloween. Och visst, den morgonen  såg jag mycket riktigt ett litet tåg av häxor med sina små kittlar som letade efter godis. Fantastiskt och udda.

Den här högtiden är ungefär lika helig som julen i Sverige. Man firar hela helgen med familj och vänner. Min chef Pecka bjöd in mig för att fira påsk med honom och hans familj i deras sommarstuga ute i skärgården. Det ligger ungefär en timme norr om stan, men så fort du kör av färjan (jag tog med bilen på en färja, SÅ coolt!) så känns det som att du är i ett helt annat land. Hela stället är bara en massa lugn och natur. I skogen finns små färgklickar av vårblommor här och där, hästar går och betar på gårdarna och jag såg till och med några hjortar som klev ut på fältet och åt.

När jag kom dit träffade jag Peckas fru, Marianne. Hon lagade mat för ett helt gäng, 12 personer skulle komma dit. En stund efter det kom Pecka och hans son Albine. De tog med mig på en rundtur och berättade om när de byggde det tillsammans med Peckas familj och vänner (och några hantverkare såklart). Så kom resten av gästerna och vi satte oss vid bordet och åt: skinka, kyckling, ägg, sallad, grönsaker och såklart fisk (som jag skippade).  De hade tagit med en massa olika snapssorter att dricka till maten och varje gång vi tog en snaps så sjöng de en vår-snapsvisa. Jag önskar att våra helgtraditioner hemma var likadana!

Efter maten gick vi alla på promenad ner till bondgården i slutet av vägen. De hade tre enorma hästar, tonvis med får, fyra stora tjurar och alla deras kvinnor (korna alltså). Jag tänker inte ljuga, tjurarna var lite skrämmande och en hade till och med en ring genom nosen.  Det fanns några kalvar där också och killarna lärde mig att om man sticker ut handen så kommer de att suga på den för att de tror det är mamman som matar dem. Min hand blev helt nerslemmad...

Vi gick tillbaka till huset för efterrätt och fyrverkerier som Pecka hade sparat från nyårsafton. Det var som att vi hade ett eget privat skyltfönster - inget omkring utom stjärnorna och naturen och så lite färgexplosioner på himlen.

Nästa morgon tog Pecka med mig runt ön för att visa det vi inte hade sett dagen innan. Jag hoppas verkligen att mina framtida helgdagar kan mäta sig med den här!