En redaktionell tolvtaggare

Foto: Sarah Amato

I över 100 år har Field & Stream haft sin redaktion bland skyskraporna i centrala New York City, och inte någonstans ute på den amerikanska landsbygden vilket kanske vore mer naturligt. Och även om det enda den typiska New York-bon jagar är lägenheter säger Field & Streams chefredaktör Anthony Licata att den regelbundna kontakten med naturen hjälper till att hålla honom frisk.

- Jag tror jag är väldigt lik mina läsare när jag säger att jakt och fiske inte är en hobby eller ett tidsfördriv för mig. Det är mer än så. Det är en central del av mitt liv, säger Anthony.

Den 34-årige chefredaktören började jaga genom att i tioårsåldern följa med sina bröder och sin far på jaktutflykter i på landsbygden i Pennsylvania, där han växte upp. Han var 12 år gammal då han fick sin egen jaktlicens. Och redan som 11-åring började han prenumerera på Field & Stream, tidskriften som han nu basar över.

- Jag har arbetat på Field & Stream i elva år nu, och det var faktiskt mitt andra jobb efter college, berättar han.

Under den tiden har han upplevt omgörningar, ägarbyten och flyttar, men hänvisar till sin passion för ämnet och engagemanget hos sina duktiga medarbetare som skäl för att stanna så länge. Efter att ha spelat andra fiolen bakom titlar som People och Sports Illustrated när Time Inc ägde tidskriften, är han glad att Field & Stream i dag är en del av Bonniersfären.

- Field & Stream är 114 år gammal, en av de äldsta tidskrifterna i USA, äldre än Time. Så att nu ägas av ett företag som är ännu äldre känns fantastiskt, säger Anthony. Man kan känna engagemanget för det fria ordet i alla Bonniertitlar. Kvaliteten är hög och innebär trygghet för de anställda, genom vetskapen att de ägs av ett företag som verkligen bryr sig om journalistik och uppmuntrar folk att ta risker och satsa på bra idéer.

Även om ämnet är lika gammalt som mänskligheten behandlar Field & Stream jakt- och fiskefrågor med ambitionen att skapa en tidskrift som är modern och relevant i både design och innehåll. I oktober kommer man ut med sitt årliga Heroes of Conservation-nummer, som hyllar sex gräsrotsmiljövårdare från hela landet.

I år har Anthony och resten av redaktionen på Field & Stream lagt ner en annan typ av villebråd - Alexander Calders elefantstatyett, symbolen för American Society of Magazine Editors' National Magazine Award for General Excellence. Det var första gången någonsin som den ärevördiga titeln vann en ASME-statyett. Och att det hände under Anthonys första år som redaktör gjorde naturligtvis inte saken sämre för honom.

- Jag tänker inte ljuga, det känns rätt bra, skrattar Anthony. Vi behandlade den lite som Stanley Cup-bucklan, som går runt i laget.

Erkännande från kollegerna är givande, men Anthony betonar att läsarnas lojalitet är det bästa måttet på framgång.

- Vad vi har upptäckt är att de saker som får uppmärksamhet och blir nominerade också alltid är de saker som läsarna gillar. 

Två av Anthonys favoritplatser för jakt och fiske:

The Bitter Root i Klippiga bergen: "Det är ett vildmarksområde - inga vägar, inga människor. Du kan inte komma dit med bil även om det fanns en väg, vilket det inte gör. Man tar sig fram på hästar eller till fots, och det är där jag jagar älg. Det är ett av de mest spektakulära områden jag sett."

Pennsylvanias landsbygd: "Min bror äger en del mark där. Det är ett par hundra hektar, bara en gammal gård, och det är inget särskilt speciellt med marken, annat än att det är vår och vi har många trevliga minnen därifrån. Det finns rådjur och kalkoner och fisk, och det är ett av de ställen som känns 'hemma' för mig."

En bra lägereldsstory:

"En av de mest minnesvärda saker jag har gjort var en björnjakt med båge i Alaska. Det innebär att du ser en björn och försöker smyga så nära som möjligt. När du är jakt med båge, innebär det inom 30 meter. Och detta är på Prince of Wales Island, utanför Alaska. Det är en vildmark som har en otrolig population av björnar. Jag såg förmodligen 30-40 stycken och kom mycket nära till kanske 20. Jag sköt inte någon björn, men det var verkligen en fantastisk uppleveles att kunna komma så nära så många spektakulära djur. Det var något jag aldrig kommer att glömma.

Jag fick ingen björn, men visar ju bara att de människor som tror att jakt bara handlar om att döda vilt har fel. Det handlar om erfarenheter."  

Vad en ekologisk kärleksfull hippie har gemensamt med en jägare:

"I takt med att fler människor bor i städer och förorter och frikopplas från naturen, får de en uppfattning som inte är helt riktig. De vet att den mat de äter kommer från djur som måste avlivas, men de tycker inte om det, de föredrar att tänka att livsmedel kommer från en affär. Så när du berättar för någon att du ska ut och jaga, och ja, du kommer att döda ett djur, tycker de att det är grymt och att du gillar att döda. De vill inte inse att jag älskar djur, jag älskar rådjur, men jag gillar att vara en del av ekosystemet, jag gillar att veta var min mat kommer ifrån. Jag köper ekologiskt kött, men det finns inget kött som är mer ekologiskt än det vilt jag tar med mig hem till min familj. När man talar med människor om denna aspekt av jakt, och att jägare har varit de ledande miljövårdarna i Amerika, och skyddat fler djur och fler livsmiljöer än någon annan grupp, tror jag många får en tankeställare."