Sydsvenskan bäst igen

Foto: Lars Dareberg

Sydsvenskan och tidningens medarbetare har bokstavligen blivit överösta med priser och utmärkelser det senaste året. Några exempel:

• Jens Mikkelsen och Johan Wessman vann Stora Journalistpriset 2008 för årets avslöjande för granskningen av HSB och fick sedan Guldspaden för samma sak.

• Katia Wagner vann Wendelapriset för bästa socialreportage för reportageboken Alexandramannen.

• Natalie Nasr vann Barncancerfondens journalistpris för artikeln "Patienten i ett nära perspektiv".

• Johan Bävman, Ingemar D Kristiansen och Lars Dareberg vann förstapriser i tävlingen Årets bild.

• Johan Bävman vann silver i världens största fototävling World Press Photo och fick ett hedersomnämnande i Picture of the Year.

• Karen Söderberg vann Lukas Bonniers Stora Journalistpris "för att hon som uppskattad reporter, redigerare och chef under decennier och i ett antal medier drivit den journalistiska utvecklingen framåt med känsla, skärpa och en stark formuleringsförmåga".

• Christina Gustafson utnämndes till årets lokalredaktör.

• Ett flertal medarbetare har fått olika designpriser, däribland Benjamin Peetré och Petra Villani som vann förstapriset i klassen omgörning — print i tävlingen Svensk Design.

Och häromveckan var det dags igen. Sydsvenskan vann priset Årets Dagstidning, som delas ut av tidningen Medievärlden, med motiveringen: "Årets Dagstidning 2009 går till tidningsföretaget som gör nära nog allting rätt. Från högtidligaste strategidokument till minsta twitterinlägg". Sydsvenskan vann även pris för Årets Redaktion. Som om inte det skulle räcka ökade tidningen sin räckvidd med över sex procent i den senaste Orvesto-mätningen.

Daniel Sandström, chefredaktör för Sydsvenskan, vad beror det på att ni vinner pris efter pris? Vad gör ni som inte alla andra gör?

— Det finns flera orsaker. Dels finns det ett kvalitetstänk och en långsiktig tradition på Sydsvenskan där man odlat talanger under lång tid. Många som sitter på viktiga poster här har mer eller mindre sprungit som barn i huset. Vi har en miljö där vi uppmuntrar talang och begåvning och det har det alltid funnits på Sydsvenskan.

— När jag tillträdde som chefredaktör förra året hade vi redan påbörjat ett projekt som heter Nya Sydsvenskan som omfattade både arbetsmetoder och innehåll, och det börjar nu bära frukt. Vi insåg att papperstidningen inte bara kan handla om vad som hände igår, utan vi måste jobba med fördjupningar och analyser på ett helt annat sätt. Det var ett jättehårt arbete, som bland annat betydde att 50 människor bytte jobb inom organisationen. Den 7 mars var det magiska datumet, då gjorde vi om i alla kanaler: papper, webb och mobil. Och det vi förutsatte oss att göra har också funkat. Vi har också gjort mätningar där vi ser att tidningen har nått ett större erkännande hos yngre människor än tidigare.

Hur mycket betyder priserna för er?

— Sveriges förbundskapten i fotboll, Lars Lagerbäck, har sagt att man måste lära sig att vinna (det var innan matchen mot Danmark). Och det är väl ganska bra sagt. Vi har en kultur på Sydsvenskan där vi vill vara bäst, men priserna är inte målet, det är bara medlet för att nå målet: att göra en bättre tidning för läsarna. Vår vision är att vi ska skapa framtidens tidning i alla kanaler. Det är lätt att bli nostalgisk i tidningsbranschen, men vi har fokus på de möjligheter som den digitala utvecklingen ger. Och hela tiden varva den grund som vi har i journalistisk kvalitet med experiment och framåtsyftande aktiviteter.

Att de höga ambitionerna är en viktig del av framgångarna verkar några av Sydsvenskans profiler hålla med om.

— Vi har gradvis höjt kraven på oss själva, säger Andreas Ekström, medarbetare på kulturredaktionen. Good enough är inte riktigt good enough längre. Och jag tycker att det märks över hela linjen. Jag kommer på mig själv med att tänka gång på gång om olika kolleger: Gud vad bra han eller hon har blivit! Vår topp har blivit så fantastiskt bred. Jag tror aldrig jag har varit så stolt över att tillhöra den här redaktionen som nu.

— Jag tror att vi har varit bra på att definiera vårt uppdrag, det gör det så väldigt mycket lättare att jobba då, säger tidningens sportkrönikör Anja Gatu. Sedan tycker jag att Sydsvenskan är motsatsen till en ängslig tidning — vi vågar tro på våra idéer och går våra egna vägar. Taket är lika högt som ambitionerna. Då är det kul att jobba. Och när det är kul att jobba är det lätt att göra det bra. Det låter som klyschor, men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det annars.

Kanske är det tidningens kulturchef Rakel Chukri som beskriver det allra bäst — både kort och koncist:

— Vi har en bra blandning av stabilitet och galenskap.