Ylva Lundberg: Varför USA borde ha mer färg på kuverten

Hejsan, förra veckan hände något väldigt otäckt. När jag lämnade huset för att ta mig till kontoret var det stekheta, varma fuktiga vädret borta! Det kändes inte alls kul att inte bli svettig på min enminutsfärd till jobbet. Men som tur var, efter två kalla 25-gradiga dagar, kom värmen tillbaka. Så nu är jag glad igen!

De senaste veckorna har jag fokuserat på att göra en benchmarkingundersökning för att se hur andra förlag jobbar med sina direct mail, e-mail och inserts. Jag har nu en massa information och har fått tag på olika utskick så nu ska detta sättas ihop till en rapport. Något jag hela tiden förvånats över är hur olika direct mail ser ut här i jämförelse med i Sverige. Här skickar man ut små vita kuvert som knappt kommunicerar något om dess innehåll, erbjudande etc. Även själva innehållet påminner mer om en elräkning än ett säljigt utskick. I Sverige är de flesta direct mail betydligt större till storleken och skriker ut budskapet med starka färger och en massa splashar om erbjudandet. Det är ju oerhört viktigt att få folk att öppna kuvertet, så jag jobbar på att amerikanarna här på Bonnier ska andra sin strategi och ha tydligare och mer färgrik kommunikation på kuverten. Jag har ju självklart fått höra att kostnader är något som hindrar dessa förändringar, men jag är säker på att responsen skulle öka och då skulle de tjäna på det i det långa loppet.

För två veckor sedan kändes det nästan som jag var tillbaka i Europa när Orlando blev invaderat av en massa tyska oktoberfester. Självklart ville man ju prova på en av dessa fester och valet blev en "all you can drink German beer buffet" for endast 20$. Jag kände mig väldigt tysk med en öl i min hand, dansandes på borden med mina europeiska vänner. Min ölupplevelse fortsatte förra veckan när jag och några vänner av en slump råkade hamna på en gratis mat- och ölfestival här i Winter Park. Jag älskar att "råka" hamna på såna tillställningar av en slump, speciellt eftersom vi var på väg hem och försökte bestämma vart vi skulle gå ut och äta senare. Maten och ölen de bjöd på kom från hela världen och en kvinna som ursprungligen var från Marocko frågade mig varifrån jag kom. Jag sa Malmö, Sverige, och då berättade hon att hon precis lagt på luren efter att ha pratat med sin bror som är busschaufför i Malmö. Världen är verkligen liten!

Det har blivit mer utforskande av Florida denna helg. Jag har lite besök från Sverige så vi körde ner till Miami för att fortsätta min jakt på alligatorer samt min jakt efter det galna livet på South Beach. Vi hittade dessvärre inga alligatorer i det fria (vi såg många på en alligatorfarm, men det räknas inte tycker jag) men vi åkte på en airboattur som var minst lika spännande som att hitta en alligator. Vi satt längst fram i båten med den bästa utsikten, vilket också innebar att vi blev dränkta i vatten när Mr. Airboat-chauffören gjorde en 360 för att göra det lite mer spännande. Denna galna airboat-upplevelse följdes av en fantastiskt kul natt i Miami Beach. Det var en väldigt trött söndag dagen därpå så South Beach och det underbara kristallklara havet blev den perfekta medicinen.

Nu är jag tillbaka i Bonniers högkvarter för att fokusera på min rapport. Ciao.